Register att döda för

I helgen hjälpte jag min mamma lite med mejl som fortfarande kommer till hennes inkorg och jag blev uppmärksammad på något jag inte tänkt på på många år.

Min pappa gick bort för snart fyra år sedan och mamma och pappa hade en gemensam mejl som mamma nu helt tagit över. För det mesta så accepterar hon att det kommer nyhetsbrev och mejl adresserade till pappa men ibland blir hon lite upprörd. I helgen kom till exempel det här mejlet från Booking.com med rubriken “2017: Året då Olof gjorde sin drömresa“.

Självklart blir mamma upprörd över detta som så uppenbart påminner om att hon och pappa aldrig kommer att göra en resa ihop igen – rubriken blir extra provocerande när den är skriven i tredje person och i imperfekt som om det skrevs till mamma om pappa och om något som kommer att kunna upplevas.

I och med det här blev jag återigen uppmärksammad på hur vi i e-handeln måste lära oss att hantera våra kundregister och jag ser (lite) fram emot de nya reglerna som införs om ett drygt år. Då måste vi i princip hantera vår information om en kund som om det vore en person, en riktig individ. Men om jag minns rätt så gäller dock inte de nya GDP-reglerna avlidna individer.

Men redan idag så har vi ett ansvar för våra kundregister. Så här skriver Datainspektionen “Ett grundläggande krav i personuppgiftslagen är att personuppgifter inte ska bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.”

Och lite längre ner på samma sida tar de upp exempel på hur det kan bli i en kundrelation: “I normala fall får personuppgifter om en tidigare kund användas för marknadsföringsändamål under ett års tid efter det att kundförhållandet har upphört…”

Så som jag tolkar detta kan vi alltså behålla en kund i registret så länge vi har en ett köp per år eller tills hen själv vill bli borttagen.

I våra system har vi sedan flera år tagit höjd för att med automatik stänga av kundkonton vars mejl inte längre fungerar och vi har tidigare i år förberett våra system för att kunder ska kunna begära att bli “bortglömda” enligt GDPR. Men vi gör ingen regelbunden kontroll på om kunderna är aktiva.

Hur är det med ert register? Gör ni regelbunden registervård och tar bort de som inte handlat?

Vågar vi ta det steget och ta bort inaktiva kunder utan att veta att alla andra gör samma sak?

Vem betalar med Swish?

Att ett nytt betalsätt tillkommer och att det sedan försvinner och kommer tillbaka är helt unikt, så som det nu gjort med Swish.

Jag blev lite nyfiken på vem som använder Swish. Redan förra veckan skrev jag lite om att beloppen för beställningar som betalats med Swish ökat rejält sedan Swish introducerades för e-handel förra året.

Nu ville jag titta på vilka som handlar med Swish:

70 % är nya kunder och 23 % har i huvudsak handlat med kort hos oss tidigare. Resterande har tidigare betalat med faktura eller via Paypal.

Det verkar som att Swish i första hand är ett bekvämt och extra tryggt sätt för nya kunder att betala på. Men det är fortfarande för tidigt att se om en kund som började betala med Swish fortsätter med det eller kommer att byta till ett annat betalsätt när hen återkommer.

Hoppas att jag har tid att analyser mera om några månader.

Underlaget för min statistik är drygt 2600 beställningar hos Calzessa.se

 

Swish är tillbaka

Nu har Swish för e-handel varit tillbaka i en dryg månad och det är dags att summera lite igen. När vi precis infört Swish som betalmedel för något år sedan så summerade jag mina tankar efter tio dagar.

Nu har Swish mognat och vi ser en tydlig förändring jämfört med den första veckan förra året.

Den senaste månaden har 14 % av köpen betalats med Swish och är återigen vårt tredje vanligaste betalmedel efter kort (46 %) och faktura (28 %). Som referens kan meddelas att vårt fjärde betalsätt, Paypal, väljs av 12 %.

Beloppen för Swish har ökat ordentligt sedan förra året och en snittorder med Swish ligger på samma nivå som för Paypal-betalningar och bara några tior under kort – fakturabeställningarna är cirka 100 kr högre.

Det finns en del administrativa nackdelar med Swish, varje betalning blir en transaktion på bankkontot som måste bokföras och avgifterna som banken en betalväxeln tar ut känns ganska höga – vi får snart ta oss tid att räkna på det.

Men Swish är smidigt för kunden och kunderna litar på Swish som betaltjänst – så då spelar avgifterna mindre roll.

Har information blivit värdelös?

Det sägs att “tid är pengar” med det gäller ju bara för den som har ont om tid. För den som har ett överflöd av tid är den inte speciellt värdefull alls.

Detsamma är självklart för andra saker som vi värderar högt – begränsad tillgång är lika med högt värde – guld, diamanter, antikviteter.

De senaste åren har informationsmängden ökat lavinartat och vi ser ännu ingen avmattning.

– På två dagar skapar vi nu lika mycket information som hela mänskligheten gjort fram till 2003, sa Eric Schmitt 2010, tidigare CEO på Google

Året därefter 2011 så bedömdes att informationsmängden dubblades var elfte timme enligt data från IBM, Gartner och Accenture. Idag räknar man med att informationsmängden ökar med 250 gånger per vecka.

Att överflödet på information gjort att informationsarbetare som journalister blivit allt lägre ekonomiskt värderade är det få som säger emot. Frågan som jag ställer mig är om även värdet på informationen börjar närma sig noll?

Att vi människor har en stor och omättlig hunger efter information är dokumenterad men fyller vi nu på med information som inte betyder något? Falska rapporter, vinklade nyheter och gulliga katter – skräpmat för hjärnan.

Det finns hur mycket som helst av denna skräpinformation som just nu skriker på vår uppmärksamhet, ofta sådant som vi redan visat intresse för, och vi har inga naturliga metoder att filtrera. Det kräver ansträngning och tid, något vi har ont om, något vi värderar högt.

För många av oss är tid pengar och då får den värdelösa informationen större betydelse. På samma sätt som vi äter färdiglagad mat till middag för att spara tid, konsumerar vi onyttig information för att tillfredsställa vårt informationsbehov. Dags för en detox!

Varför gifta sig i teve? 

Varför i hela friden gifter du dig i teve? Det är en fråga jag tror att många skulle vilja ställa till mig just nu.

Svaret är faktiskt ganska enkelt. Jag såg teveprogrammet som en bisak – min drivkraft var att träffa kvinnan i mitt liv genom att vara en del av ett experiment. Ett experiment där fyra experter skulle göra det som jag tidigare (med blandad framgång) gjort – hitta en partner.

Redan långt innan jag ens hade en tanke på att söka till programmet var jag fascinerad över processen och experimentet i det här teveprogrammet. Efter att ha sett förra säsongen kände jag att utmaningen för mig var att kunna vara så öppen och så ärligt om vem jag är och vad jag söker att experterna skulle kunna hitta en “perfekt kvinna”.

Min ambition var att delta i ett experiment och se om jag kunde matchas med “kvinnan i mitt liv” – det var inte att vara med i teve, men teveproduktionen var en del av spelreglerna.

Inspelningarna skapade en hel del stress under sex veckor i höstas och nu känner jag en ny stress inför visningen – nu är det åtta veckor… Stressen fanns inte med i min plan när jag sökte men nu är det bara att åka med och jag hoppas att du gillar min resa, mitt experiment och min nya fru.