Att kasta sig in i det okända

I juni förra året tog jag första steget mot något helt okänt, något jag aldrig tidigare varit med om. Jag såg en annons på nätet om teveprogrammet “Gift vid första ögonkastet” och anmälde mig.

Lifehack.org

Jag tycker själv att det är lite galet att ta sådana här stora och skrämmande steg men de som känner mig tycker nog att det här är precis vad de förväntar sig av mig – något lite utöver det vanliga. När jag tänker efter så har de faktiskt helt rätt.

Min mamma berättar dock att jag som liten var ängslig och rädd för allt som var okänt; att åka tunnelbana, att gå till fotografen eller att gå in på ett stort mörkt museum. Men växte upp i en trygg miljö där jag blev säker och efter inte alltför många år började jag kasta mig in i det okända. Jag startade otaliga projekt och redan som 16-åring startade jag mitt första egna företag. Och det har blivit många företag på vägen fram till idag.

I slutet på 2001 flyttade jag hem till Stockholm efter några år i London. Efter många år i it-branschen var jag nyfiken på e-handel och 2003 lanserade jag en webbutik som sålde nylonstrumpor. Jag hade inte en aning om vad jag givit mig in i, en helt ny bransch med produkter jag inte kunde något om och dessutom i en tid då mina finanser var så ansträngda att jag inte ens hade råd att registrera ett nytt företag – jag fick nästan panik när den första beställningen kom in efter bara två dagar.

Det okända är spännande och kittlande men för mig är risken alltid kalkylerad. Att starta företag i en bransch jag inte kunde något om var givetvis riskfyllt men jag hade startat många företag tidigare och det okända var endast produkten och branschen. Att anmäla mig till ett teveprogram där jag gifter mig har givetvis många okända faktorer men också en hel del kända, jag har gift mig tidigare, jag har varit med kvinnor tidigare och jag skulle få assistans av programmets experter.

Att vara entreprenör är att ständigt utmana etablerade branscher, gamla tankemönster, sin omgivning och sig själv. Och att lära sig något nytt är att utvecklas. Det passar inte alla men det är definitivt för mig.

Att jag gifter mig vid första ögonkastet är faktiskt helt naturligt.

Register att döda för

I helgen hjälpte jag min mamma lite med mejl som fortfarande kommer till hennes inkorg och jag blev uppmärksammad på något jag inte tänkt på på många år.

Min pappa gick bort för snart fyra år sedan och mamma och pappa hade en gemensam mejl som mamma nu helt tagit över. För det mesta så accepterar hon att det kommer nyhetsbrev och mejl adresserade till pappa men ibland blir hon lite upprörd. I helgen kom till exempel det här mejlet från Booking.com med rubriken “2017: Året då Olof gjorde sin drömresa“.

Självklart blir mamma upprörd över detta som så uppenbart påminner om att hon och pappa aldrig kommer att göra en resa ihop igen – rubriken blir extra provocerande när den är skriven i tredje person och i imperfekt som om det skrevs till mamma om pappa och om något som kommer att kunna upplevas.

I och med det här blev jag återigen uppmärksammad på hur vi i e-handeln måste lära oss att hantera våra kundregister och jag ser (lite) fram emot de nya reglerna som införs om ett drygt år. Då måste vi i princip hantera vår information om en kund som om det vore en person, en riktig individ. Men om jag minns rätt så gäller dock inte de nya GDP-reglerna avlidna individer.

Men redan idag så har vi ett ansvar för våra kundregister. Så här skriver Datainspektionen “Ett grundläggande krav i personuppgiftslagen är att personuppgifter inte ska bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.”

Och lite längre ner på samma sida tar de upp exempel på hur det kan bli i en kundrelation: “I normala fall får personuppgifter om en tidigare kund användas för marknadsföringsändamål under ett års tid efter det att kundförhållandet har upphört…”

Så som jag tolkar detta kan vi alltså behålla en kund i registret så länge vi har en ett köp per år eller tills hen själv vill bli borttagen.

I våra system har vi sedan flera år tagit höjd för att med automatik stänga av kundkonton vars mejl inte längre fungerar och vi har tidigare i år förberett våra system för att kunder ska kunna begära att bli “bortglömda” enligt GDPR. Men vi gör ingen regelbunden kontroll på om kunderna är aktiva.

Hur är det med ert register? Gör ni regelbunden registervård och tar bort de som inte handlat?

Vågar vi ta det steget och ta bort inaktiva kunder utan att veta att alla andra gör samma sak?

Vem betalar med Swish?

Att ett nytt betalsätt tillkommer och att det sedan försvinner och kommer tillbaka är helt unikt, så som det nu gjort med Swish.

Jag blev lite nyfiken på vem som använder Swish. Redan förra veckan skrev jag lite om att beloppen för beställningar som betalats med Swish ökat rejält sedan Swish introducerades för e-handel förra året.

Nu ville jag titta på vilka som handlar med Swish:

70 % är nya kunder och 23 % har i huvudsak handlat med kort hos oss tidigare. Resterande har tidigare betalat med faktura eller via Paypal.

Det verkar som att Swish i första hand är ett bekvämt och extra tryggt sätt för nya kunder att betala på. Men det är fortfarande för tidigt att se om en kund som började betala med Swish fortsätter med det eller kommer att byta till ett annat betalsätt när hen återkommer.

Hoppas att jag har tid att analyser mera om några månader.

Underlaget för min statistik är drygt 2600 beställningar hos Calzessa.se

 

Swish är tillbaka

Nu har Swish för e-handel varit tillbaka i en dryg månad och det är dags att summera lite igen. När vi precis infört Swish som betalmedel för något år sedan så summerade jag mina tankar efter tio dagar.

Nu har Swish mognat och vi ser en tydlig förändring jämfört med den första veckan förra året.

Den senaste månaden har 14 % av köpen betalats med Swish och är återigen vårt tredje vanligaste betalmedel efter kort (46 %) och faktura (28 %). Som referens kan meddelas att vårt fjärde betalsätt, Paypal, väljs av 12 %.

Beloppen för Swish har ökat ordentligt sedan förra året och en snittorder med Swish ligger på samma nivå som för Paypal-betalningar och bara några tior under kort – fakturabeställningarna är cirka 100 kr högre.

Det finns en del administrativa nackdelar med Swish, varje betalning blir en transaktion på bankkontot som måste bokföras och avgifterna som banken en betalväxeln tar ut känns ganska höga – vi får snart ta oss tid att räkna på det.

Men Swish är smidigt för kunden och kunderna litar på Swish som betaltjänst – så då spelar avgifterna mindre roll.

Har information blivit värdelös?

Det sägs att “tid är pengar” med det gäller ju bara för den som har ont om tid. För den som har ett överflöd av tid är den inte speciellt värdefull alls.

Detsamma är självklart för andra saker som vi värderar högt – begränsad tillgång är lika med högt värde – guld, diamanter, antikviteter.

De senaste åren har informationsmängden ökat lavinartat och vi ser ännu ingen avmattning.

– På två dagar skapar vi nu lika mycket information som hela mänskligheten gjort fram till 2003, sa Eric Schmitt 2010, tidigare CEO på Google

Året därefter 2011 så bedömdes att informationsmängden dubblades var elfte timme enligt data från IBM, Gartner och Accenture. Idag räknar man med att informationsmängden ökar med 250 gånger per vecka.

Att överflödet på information gjort att informationsarbetare som journalister blivit allt lägre ekonomiskt värderade är det få som säger emot. Frågan som jag ställer mig är om även värdet på informationen börjar närma sig noll?

Att vi människor har en stor och omättlig hunger efter information är dokumenterad men fyller vi nu på med information som inte betyder något? Falska rapporter, vinklade nyheter och gulliga katter – skräpmat för hjärnan.

Det finns hur mycket som helst av denna skräpinformation som just nu skriker på vår uppmärksamhet, ofta sådant som vi redan visat intresse för, och vi har inga naturliga metoder att filtrera. Det kräver ansträngning och tid, något vi har ont om, något vi värderar högt.

För många av oss är tid pengar och då får den värdelösa informationen större betydelse. På samma sätt som vi äter färdiglagad mat till middag för att spara tid, konsumerar vi onyttig information för att tillfredsställa vårt informationsbehov. Dags för en detox!