Att kasta sig in i det okända

I juni förra året tog jag första steget mot något helt okänt, något jag aldrig tidigare varit med om. Jag såg en annons på nätet om teveprogrammet “Gift vid första ögonkastet” och anmälde mig.

Lifehack.org

Jag tycker själv att det är lite galet att ta sådana här stora och skrämmande steg men de som känner mig tycker nog att det här är precis vad de förväntar sig av mig – något lite utöver det vanliga. När jag tänker efter så har de faktiskt helt rätt.

Min mamma berättar dock att jag som liten var ängslig och rädd för allt som var okänt; att åka tunnelbana, att gå till fotografen eller att gå in på ett stort mörkt museum. Men växte upp i en trygg miljö där jag blev säker och efter inte alltför många år började jag kasta mig in i det okända. Jag startade otaliga projekt och redan som 16-åring startade jag mitt första egna företag. Och det har blivit många företag på vägen fram till idag.

I slutet på 2001 flyttade jag hem till Stockholm efter några år i London. Efter många år i it-branschen var jag nyfiken på e-handel och 2003 lanserade jag en webbutik som sålde nylonstrumpor. Jag hade inte en aning om vad jag givit mig in i, en helt ny bransch med produkter jag inte kunde något om och dessutom i en tid då mina finanser var så ansträngda att jag inte ens hade råd att registrera ett nytt företag – jag fick nästan panik när den första beställningen kom in efter bara två dagar.

Det okända är spännande och kittlande men för mig är risken alltid kalkylerad. Att starta företag i en bransch jag inte kunde något om var givetvis riskfyllt men jag hade startat många företag tidigare och det okända var endast produkten och branschen. Att anmäla mig till ett teveprogram där jag gifter mig har givetvis många okända faktorer men också en hel del kända, jag har gift mig tidigare, jag har varit med kvinnor tidigare och jag skulle få assistans av programmets experter.

Att vara entreprenör är att ständigt utmana etablerade branscher, gamla tankemönster, sin omgivning och sig själv. Och att lära sig något nytt är att utvecklas. Det passar inte alla men det är definitivt för mig.

Att jag gifter mig vid första ögonkastet är faktiskt helt naturligt.

Varför gifta sig i teve? 

Varför i hela friden gifter du dig i teve? Det är en fråga jag tror att många skulle vilja ställa till mig just nu.

Svaret är faktiskt ganska enkelt. Jag såg teveprogrammet som en bisak – min drivkraft var att träffa kvinnan i mitt liv genom att vara en del av ett experiment. Ett experiment där fyra experter skulle göra det som jag tidigare (med blandad framgång) gjort – hitta en partner.

Redan långt innan jag ens hade en tanke på att söka till programmet var jag fascinerad över processen och experimentet i det här teveprogrammet. Efter att ha sett förra säsongen kände jag att utmaningen för mig var att kunna vara så öppen och så ärligt om vem jag är och vad jag söker att experterna skulle kunna hitta en “perfekt kvinna”.

Min ambition var att delta i ett experiment och se om jag kunde matchas med “kvinnan i mitt liv” – det var inte att vara med i teve, men teveproduktionen var en del av spelreglerna.

Inspelningarna skapade en hel del stress under sex veckor i höstas och nu känner jag en ny stress inför visningen – nu är det åtta veckor… Stressen fanns inte med i min plan när jag sökte men nu är det bara att åka med och jag hoppas att du gillar min resa, mitt experiment och min nya fru.

Jag gifter mig i teve

Om du tycker att jag betedde mig lite mystiskt i höstas? Att det var underligt att jag utan förvarning drog på “semester” en vecka? Att jag sedan hade en ring på fingret och att jag “i det dolda” skaffat en ny tjej?

Ja, då har du ganska rätt och jag ber om ursäkt för allt hemlighetsmakeri.

Mitt avtal med SVT och produktionsbolaget Baluba var tydligt – jag fick inte berätta något förrän inför sändning av den nya säsongen av den populära serien “Gift vid första ögonkastet“.

Ja, jag gifte mig på riktigt i höstas och allt kommer visas på SVT 1 med premiär söndagen den 26 mars klockan 21:45, men finns på SVT Play redan måndagen den 20e.

Det känns oerhört skönt att hemlighetsmakeriet är över. Sedan början av augusti har detta varit något som jag varit tvungen att hålla hemligt. Bara mina 14 bröllopsgäster och några till har vetat vad jag varit med om. Det har varit pressande och jobbigt att inte kunna dela med mig av en av de största händelserna förra året, eller faktiskt på många år. Då är det inte bara själva experimentet och giftermålet jag tänker på utan även att vara en av huvudpersonerna i en teveproduktion som väntas ses av hundratusentals svenskar. Men än är inte hemlighetsmakeriet över och jag får inte avslöja vad som händer, så nu byggs nervositeten och pressen upp på hur detta kommer att mottas när sändningarna börjar.

Jag kommer berätta mer här i bloggen under de kommande veckorna.

Sanningen är falsk 

I boken “Business Model You” berättas om den brittiske filosofiprofessorn Bertrand Russell som i början av 1900-talet gjorde ett tankeexperiment kring en stol. Om vi tänker oss att tjugo personer tittar på en och samma stol från olika perspektiv. En från sidan, en annan framifrån, en tredje uppifrån och så vidare. På så sätt ser samtliga personer stolen ur olika vinklar. Är alla dessa vyer sanna? Ja. Men om alla är sanna, vilken av vyerna är då stolen? Det Russell kom fram till var att ingen vy var stolen. Stolen är en helt egen verklighet och varje vy är en representation av den. Och att uppfattningen av stolen, vår vy, var viktigare än själva stolen. Så är det också med sanningar.

Ditt minne är inte att lita på även om du är övertygad om det, det kommer att vilseleda dig. Alla bra minnen som du har utspelade sig inte som du minns dom och de dåliga var egentligen inte alls så hemska som du minns.

Även om människan är det mest utvecklade och intelligenta djuret på planeten så har vi tillkortakommanden. En av de största är just oförmågan att minnas vad som hänt oss och det kan skapa både problem och konflikter.

Dessutom finns det inget sätt att förutspå vad vi kommer att komma ihåg. Forskare har försökt se mönster i minnesbilder hos olika försökspersoner som sett samma sak, men det finns inget givet mönster – varje persons minne var unikt.

Den enda hypotesen är just att minnet är unikt och att det påverkas av våra tidigare erfarenheter och förväntningar. Vi måste ställa in oss på att vårt minne är påverkat och att vi bara minns det som vi undermedvetet vill minnas, oavsett om det är sant eller inte.

– Kundupplevelser är inte drivande för att skapa lojala kunder. Det som är viktigt är minnena, säger Bruce Temkin på Temkin Group.

Det här är något som vi ska tänka på när vi till exempel arbetar med kundupplevelser i företag och tjänster. Min bok “KUL e-handel” avslutas med “Fokusera på att ge kunden positiva minnen. Det är dessa som kommer att bestå – inte den faktiska objektiva kundupplevelsen.

 

Generaliserande, genusnormativ – och briljant 

Häromdagen gick jag förbi ett antikvariat och där i skyltfönstret stod klassikern “Män är från Mars, kvinnor från Venus“. Med tanke på hur min senaste tid varit tänkte jag att den här måste jag läsa.

Jag ler igenkännande åt exempel efter exempel. Känner igen hur jag reagerar och tänker i olika relationssituationer, och förundras över hur lite jag vet om kvinnor och hur de tänker.

Efter några kapitel börjar jag inse att det finns två vägar till ett långt och lyckligt förhållande – homosexualitet eller fördjupad förståelse för det motsatta könet.

Visst gör författaren John Gray breda generaliseringar och dessa är ett måste för att göra det till populärvetenskap. Att boken är från 1991 (och från USA) gör också att delar är irrelevanta eller helt enkelt bara förlegade. Det känns emellanåt lite väl mossigt att höra hur män kan “hjälpa till” hemma och kvinnor tillåta män “vara i sina grottor”. Mitt råd är dock att inte ta allt för bokstavligt och inte lägga fokus på det genusnormativa, utan att se de underliggande behoven.

Män och kvinnor är olika och det är bra, något vi borde omfamna och göra till styrkor.

Även om du bara tar till dig delar av bokens idéer så är den trots allt briljant och jag tycker att den borde vara obligatorisk läsning för alla heterosexuella män och kvinnor. Kanske dags för Gray att göra en moderniserad omarbetning?