Passion är en kraftkälla

Passion är en drivkraft som får oss att anstränga oss lite extra, göra lite mer än förväntat och ta nya utmanande steg.

Helena Cewers, en av experterna i “Gift vid första ögonkastet“, menade att vår nya relation startade i “kallt vatten” för att sedan gradvis värmas upp. Det vanliga i en relation är nog att den startar i galen förälskelse och passion för att sedan “kylas ner”. Jag hade inga erfarenheter av att bygga den här typen av kärleksrelation – jag hade inga referenser till hur detta skulle gå till.

När jag specificerade min önskelista (och delvis kravlista) i intervjuerna med experterna inför teveprogrammet var jag väldigt tydlig med vad jag gillade och inte gillade.

Nu under resans gång inser jag att jag skulle kunna vara mycket mer flexibel med dessa “krav”, om jag känt passion. Med passion hade jag inte sett något hinder att åka kommunalt en halvtimme för att få träffa den jag älskar. Med passion hade jag kunnat se mellan fingrarna med att hon går ut på balkongen och röker.

Det är ju där i början av ett förhållande som jag ska vara som mest galen, kär och inte se några hinder alls, eller hur? Men mitt förhållande är “kallt vatten” och all flexibilitet blir ansträngningar utan glädje.

Passion är det som driver livet och även vårt arbete. Stora framsteg inom arbetet görs av de som har passion, de som anstränger sig extra bara för att de älskar sitt jobb – oftast de som är amatörer.

Enligt Wikipedia: “En amatör, av franska amateur (ursprungligen från latinets amator, “en som älskar”), är en person som ägnar sig åt en verksamhet av eget intresse utan att ha den som yrke – motsatsen till professionell.”

En fördel med amatörer i arbetslivet är att de inte skolats in i normen för det arbete de ska utföra, de kan tänka friare, är inte formade av gamla metoder och gamla kunskaper. Detta har bevisats vid flera tillfällen, ett är projektet InnoCentive där företag kan lägga ut “forskning” på vem som helst. Karim Lakhani, som är knuten till projektet, säger till Wired, “Vi har faktiskt sett att oddsen för att problemet löses ökar om personen inte har någon formell expertis inom området”.

Det är amatörerna som klarar att utföra det – älskarna! För att göra det lilla extra, oavsett situation, så krävs passion!

Ps. Nu sitter jag på tåget till Uppsala och det känns inte som en ansträngning över huvud taget

Varför älskar du mig? 

Jag gick helhjärtat in i experimentet Gift vid första ögonkastet, jag hade förtroende för experterna och för processen. Jag blev matchad med en fantastisk kvinna som jag skapade många härliga minnen med och vi har delat en helt unik erfarenhet.

Vårt förhållande började inte som något annat jag varit med om – det började med en vigsel och omedelbart samboende. Enbart det hade varit intensivt men till detta ska läggas kameror, intervjuer och både experter och produktionsteam som hejar på och stödjer.

När inspelningen tog slut startade vår riktiga relation. Hon bodde kvar hos mig i någon vecka och vi började titta på lägenheter så att vi kunde flytta ihop. Vardagslivet började ta plats och vår relation försökte forma sig efter den. Som i alla nya relationer fanns det utmaningar, konflikter och problem men vi hade en öppen och ärlig kommunikation, sa till varandra vad vi kände och redde ut det mesta.

När vi slapp kameror, yttre press och påverkan trodde jag att vi skulle hitta varandra på ett annat plan, men den yttre pressen fortsatte faktiskt. Produktionen var jätteglada över att vi sagt “Ja” och dom tyckte att vi hade “stjärnstatus”, gjorde oss så bra på bild och dom pratade om Kristallen-pris. Experterna var också förtjusta och det var svårt att inte ryckas med i allas glädje över vårt förhållande.

Allt kändes bra tills hon ställde mig en fråga som fick mig att börja fundera, som fick mig att vakna – Varför älskar du mig?

Det enda svar jag kom på var att jag älskade henne för att hon älskade mig. Det är i och för sig en av de finaste gåvor jag kan få, någon annans kärlek, men det räckte inte och någon gång innan jul så insåg jag att jag älskade henne av “fel” anledningar – jag hade hela tiden varit kär för någon annans skull, inte för min egen. Jag hade älskat för experterna, för produktionen och för kommande tevetittares skull. Den här insikten öppnade mina ögon men jag hade kvar hoppet om att hitta kärleken till min fru, den kärlek som var för min skull.

Jag var inställd på att fortsätta att söka kärleken till min fru men min tveksamhet smittade av sig och ett spännande experiment som startade plötsligt, oväntat och intensivt tog slut i samma anda. Ett giftermål i all hemlighet slutade i en ännu hemligare skilsmässa.

Av hela mitt hjärta hoppas jag att att min ex-fru hittar sin “perfect match” och att hon får allt det hon önskar sig och allt som hon är värd.

Tack för att du följt mig och min resa, tack för de här veckorna med “Gift vid första ögonkastet” och tack för en unik upplevelse och erfarenhet.

Inte ett troll

Både jag och min nya fru hade från början bestämt att vi skulle säga Ja till fortsatt äktenskap när inspelningarna tog slut.

Detta var något vi diskuterade redan under de första dagarna, under vår bröllopsresa till Prag. Personligen hade jag tänkt att jag ville ge det här förhållandet en riktig chans och ge min nya fru en ärlig chans – “bara hon inte var ett troll”, och det var hon inte!

De första fyra veckorna lever vi med en kamera, vi uppmanas att ständigt filma oss själva och vår VJ (videojournalist) pockar på uppmärksamhet och vill ha synkar och möjlighet att filma vår vardag – vilken vardag det nu kan bli under sådana omständigheter?

Att säga Ja till fortsatt äktenskap var helt naturligt eftersom jag trodde på idén och experimentet – och vi skrattade ihop, delade intressen och delade en helt unik upplevelse – och jag visste att fyra hysteriska och pressande inspelningsveckor inte skulle få definiera vårt förhållande.

Jag visste att jag ville fortsätta att söka den äkta kärleken till och med min fru.

“Jag vill göra det enklare”

I avsnitt sju av Gift vid första ögonkastet vill Fredric Bohm utmana mig och frågar hur jag bemöter mina medarbetare när de springer på problem?

– Vad kan jag göra för att du ska klara att göra ditt jobb, blir mitt svar. Jag vill göra det enklare för dig.

Det här är något som jag inte bara praktiserar med mina medarbetare utan också något som genomsyrar mitt arbete som systemarkitekt och konsult. Jag vill att användare av moderna IT-system inte ska behöva läsa instruktioner och kanske till och med inte ens behöva tänka – systemet ska vara så naturligt att man bara gör.

Jag har under mina år sett så många bristfälliga system där tekniker fått styra och ställa för att utveckla något som passar deras teknik, men inte tagit hänsyn till organisationen, arbetsprocesserna och användarna. Idag tycker jag att vi kan kräva mer – jag vill att mina användare (och min personal) ska kräva mer, jag vill inte att någon ska ägna tid åt teknik som från början var tänkt att göra deras jobb lättare.

 

Jag har aldrig arbetat

Jag har varit i arbetslivet i 30 år men jag har nog egentligen aldrig arbetat.

“Hur ser du på balansen mellan arbete och fritid?” var en av de frågor som jag fick flera gånger under uttagningen till Gift vid första ögonkastet och mitt svar var “Jag ser ingen skillnad på arbete och fritid, jag ser bara livet”. Många kanske tycker detta är konstigt men för mig är det verkligen så. För flera år sedan sa jag till en flickvän att jag inte såg alla timmar på kontoret som ett jobb utan mer som en hobby, hon blev jätteupprörd och tyckte att det var helt galet att jag la så mycket tid på något obetalt (det vill säga en hobby). Jag uttryckte mig kanske inte helt tydligt men andemeningen var rätt. Mitt “arbete” ger mig så mycket mer än pengar, det ger mig lycka och mening med livet.

“Jag har inte jobbat en enda dag i mitt liv. Jag har bara haft roligt”, sa uppfinnaren Tomas Edison vid slutet av sin karriär som bland annat innefattade över 1000 patent.

Så som Edison sa, så är det även med mig, jag har nästan aldrig arbetat med något som jag inte gladeligen kastat mig in i varje dag. Jag har aldrig förstått “måndagsångest” och gärna jobbat fler timmar än de min arbetsgivare krävt de år jag varit anställd. Visst har jag varje vecka sysslor som inte ger full tillfredsställelse och som jag ibland försöker skjuta upp, men när dessa är avklarade så infinner sig alltid en känsla av tillfredsställelse som är större än de pengar jag eventuellt tjänat.

Även om vi idag tar fritid som något helt naturligt är den en ganska ny företeelse. Ordet “fritid” användes för första gången i Sverige 1936 i samband med fritidsutställningen i Ystad samma år. Innan dess såg vi ingen skillnad på fritid och arbete – dagen fylldes med de sysslor som behövdes för att överleva och jag undrar ibland om människorna inte var lyckligare då? Då hade dom inte tid att grubbla och bekymra sig. Dom gjorde vad som behövdes och levde livet som det kom. Idag har vi lyxen att reflektera mer och därför behöver vi arbeten som tillfredsställer oss – som ger våra liv mening.

Författaren James Michener skrev:

En mästare i konsten att leva skiljer knappast mellan arbete och nöje, mellan möda och fritid, mellan själ och kropp, mellan kunskap och rekreation, mellan liv och tro. Han strävar bara efter att förverkliga sin vision.

Jag jobbar inte för att kunna unna mig fritid, jag jobbar för att jag älskar det. Det blir spännande att se om detta blir en konflikt med min nya fru eller om det är arbetets art som skapar större friktion?

Tänk på alla dessa möjliga konfliktområden när du som egenföretagare ger dig in i en ny relation eller när du tänker starta företag. Starta inte företag för att få ett jobb, starta det för att få ett fulländat liv.