Att kasta sig in i det okända

I juni förra året tog jag första steget mot något helt okänt, något jag aldrig tidigare varit med om. Jag såg en annons på nätet om teveprogrammet “Gift vid första ögonkastet” och anmälde mig.

Lifehack.org

Jag tycker själv att det är lite galet att ta sådana här stora och skrämmande steg men de som känner mig tycker nog att det här är precis vad de förväntar sig av mig – något lite utöver det vanliga. När jag tänker efter så har de faktiskt helt rätt.

Min mamma berättar dock att jag som liten var ängslig och rädd för allt som var okänt; att åka tunnelbana, att gå till fotografen eller att gå in på ett stort mörkt museum. Men växte upp i en trygg miljö där jag blev säker och efter inte alltför många år började jag kasta mig in i det okända. Jag startade otaliga projekt och redan som 16-åring startade jag mitt första egna företag. Och det har blivit många företag på vägen fram till idag.

I slutet på 2001 flyttade jag hem till Stockholm efter några år i London. Efter många år i it-branschen var jag nyfiken på e-handel och 2003 lanserade jag en webbutik som sålde nylonstrumpor. Jag hade inte en aning om vad jag givit mig in i, en helt ny bransch med produkter jag inte kunde något om och dessutom i en tid då mina finanser var så ansträngda att jag inte ens hade råd att registrera ett nytt företag – jag fick nästan panik när den första beställningen kom in efter bara två dagar.

Det okända är spännande och kittlande men för mig är risken alltid kalkylerad. Att starta företag i en bransch jag inte kunde något om var givetvis riskfyllt men jag hade startat många företag tidigare och det okända var endast produkten och branschen. Att anmäla mig till ett teveprogram där jag gifter mig har givetvis många okända faktorer men också en hel del kända, jag har gift mig tidigare, jag har varit med kvinnor tidigare och jag skulle få assistans av programmets experter.

Att vara entreprenör är att ständigt utmana etablerade branscher, gamla tankemönster, sin omgivning och sig själv. Och att lära sig något nytt är att utvecklas. Det passar inte alla men det är definitivt för mig.

Att jag gifter mig vid första ögonkastet är faktiskt helt naturligt.

Sanningen är falsk 

I boken “Business Model You” berättas om den brittiske filosofiprofessorn Bertrand Russell som i början av 1900-talet gjorde ett tankeexperiment kring en stol. Om vi tänker oss att tjugo personer tittar på en och samma stol från olika perspektiv. En från sidan, en annan framifrån, en tredje uppifrån och så vidare. På så sätt ser samtliga personer stolen ur olika vinklar. Är alla dessa vyer sanna? Ja. Men om alla är sanna, vilken av vyerna är då stolen? Det Russell kom fram till var att ingen vy var stolen. Stolen är en helt egen verklighet och varje vy är en representation av den. Och att uppfattningen av stolen, vår vy, var viktigare än själva stolen. Så är det också med sanningar.

Ditt minne är inte att lita på även om du är övertygad om det, det kommer att vilseleda dig. Alla bra minnen som du har utspelade sig inte som du minns dom och de dåliga var egentligen inte alls så hemska som du minns.

Även om människan är det mest utvecklade och intelligenta djuret på planeten så har vi tillkortakommanden. En av de största är just oförmågan att minnas vad som hänt oss och det kan skapa både problem och konflikter.

Dessutom finns det inget sätt att förutspå vad vi kommer att komma ihåg. Forskare har försökt se mönster i minnesbilder hos olika försökspersoner som sett samma sak, men det finns inget givet mönster – varje persons minne var unikt.

Den enda hypotesen är just att minnet är unikt och att det påverkas av våra tidigare erfarenheter och förväntningar. Vi måste ställa in oss på att vårt minne är påverkat och att vi bara minns det som vi undermedvetet vill minnas, oavsett om det är sant eller inte.

– Kundupplevelser är inte drivande för att skapa lojala kunder. Det som är viktigt är minnena, säger Bruce Temkin på Temkin Group.

Det här är något som vi ska tänka på när vi till exempel arbetar med kundupplevelser i företag och tjänster. Min bok “KUL e-handel” avslutas med “Fokusera på att ge kunden positiva minnen. Det är dessa som kommer att bestå – inte den faktiska objektiva kundupplevelsen.

 

Entreprenören en marxistisk arbetare?

Många företagare drömmer om att få kapital, men är verkligen det ekonomiska tillskottet den frälsning som de hoppas på? Blir de inte då bara till en spelpjäs i någon annans spel?

I svensk statistik och politisk debatt räknas de till arbetare vars yrken hör hemma i ett LO-förbunds kollektivavtalsområde. Gränslinjen mellan arbetare och tjänsteman gick huvudsakligen länge mellan industri- och tjänsteproduktion, men allteftersom svenska industriarbetare har fått mer kvalificerade uppgifter och friare arbetsförhållanden så har begreppen glidit ifrån sina namn. I andra länder förekommer skillnader i arbetsrätten för arbetare och tjänstemän men i Sverige är vi alla hyfsat lika inför lagen.

I finlandssvenskan används ibland ordet donare för arbetare, vilket kan härledas från ordet don i betydelsen verktyg. Alltså är då arbetare de som använder verktyg.

Inom marxismen anses man vara arbetare om man saknar inflytande över de tre formerna av makt:

  • Ägande av kapital
  • Beslutanderätt över användningen av maskiner och annan teknik.
  • Rätt att bestämma över och kontrollera andras arbetskraft.

Den marxistiska definitionen av arbetare är således baserad på makt och funktion, inte materiell standard eller ens arbetsuppgift. Och i dagens svenska industri är arbetet mer fritt, mer självstyrt och mer flexibelt,. Så det flesta inom LO-förbunden är idag inte arbetare enligt marxismen.

Men många entreprenörer kan nog räknas in bland de marxistiska arbetarna. Efter att ha fått in mångmiljonbelopp i riskkapital så har de förlorat sin position i toppen av företaget, de har blivit arbetare som arbetar och levererar åt någon annan.

– Lita aldrig på en bank. Tjäna pengarna först och gör av med dem sen, säger Björn Jakobson, grundaren till Babybjörn, i en intervju med tidningen Du&Co.

När jag själv startade SolutionPlanet i slutet av nittiotalet var vi under en period på jakt efter extern finansiering, det var alla it-bolag vid den tiden och vi ville också ha del av kakan. Men av olika anledningar passade det aldrig helt in och vi fortsatte driva företaget med eget kapital. Det är något vi är extremt glada för idag. Hade vi fått en eller ett par affärsänglar som finansiärer hade de absolut krävt avkastning och i början av 2000-talet dog marknaden helt. Många bolag, inklusive vårt, kunde inte leverera vinst och var tvungna att minska personal och kapa kostnader. Jag är övertygad om att SolutionPlanet inte hade funnits kvar idag om vi fått den finansiering vi sökte.

Att ta in kapital utifrån innebär att i större utsträckning jobba åt någon annan än sig själv – att bli en marxistisk arbetare.

Att vara sponsrad är ett stort ansvar

Att låta ett företag stå för dina kläder eller att du på något annat sätt representerar ett varumärke genom att bära det mot någon typ av ersättning medför ett visst ansvar.

Jag minns att mitt företag på 80-talet tog fram dekaler som jag hade på bilen och alla vänner och bekantas bilar som ville stödja mitt företag. Jag minns också att jag ofta tänkte att detta innebar att jag inte kunde köra hur som helst, inte kunde tränga in mig i köer och vara ohyfsad. Jag var inte längre en anonym bilist skyddad av mitt plåtskal, jag var en representant för företaget.

Screen Shot 2016-06-13 at 11.26.34De som professionellt blir sponsrade skriver självklart avtal om hur de ska representera sina sponsorer, men hur är det med alla amatörer? Alla de som tycker det är trevligt att ett företag vill synas på deras klubbtröja eller banderoll. Hur ser deras avtal ut?

Jag tror inte att det finns några avtal. Men rätta mig gärna om jag har fel.

Igår cyklade jag Halvvättern och hamnade bakom en gäng. En grupp cyklister i klubbtröjor som tog loppet på stort allvar men de var långt ifrån proffs. På deras tröjor står två företagslogotyper, en råkar vara leverantör till mitt företag, Glesys, den andra en lokal sparbank.

Gänget med cyklister var underbara att ligga bakom och de flesta skötte sig utmärkt, var trevliga och sansade. Men några var rent ut sagt otrevliga och andra bröt flagrant mot lagen vid flera tillfällen. Nu menar jag inte att de cyklade mot rött eller över heldragen linje utan kvalificerad nedskräpning som att kasta ut tomma vattenflaskor i skogen. Det är verkligen inte okej!

Även de fåtal som utmärkte sig negativt gav mig inte egentligen någon anledning att fundera på mitt val av hosting-leverantör, om nu inte vd, marknadschef eller annan ledning satt med i cykelgruppen, detta hann jag inte reda ut under loppet.

Men tanken väcktes. Vilket ansvar har leverantören? Vilket ansvar har du som blir sponsrad av ett företag?

Ny bok: Digitalt Affärsmannaskap

Screen Shot 2015-08-19 at 10.27.55Även i år har jag fått förtroendet att föreläsa på Medieinstitutet i Stockholm. Det blir samma kurs som förra året, Digitalt Affärsmannaskap.

Utbildningsledningen frågade mig om jag kände till några bra böcker att hänvisa till – det finns några stycken men ingen som är heltäckande.

Som den entreprenör och “doer” jag är satte jag mig att sammanställa förra årets kurs och sedan lägga till en del annat matnyttigt. Detta slutade efter (endast) tre intensiva skrivdagar i en helt ny bok – Digitalt Affärsmannaskap. Om några veckor finns den i handeln.