Passion är en kraftkälla

Passion är en drivkraft som får oss att anstränga oss lite extra, göra lite mer än förväntat och ta nya utmanande steg.

Helena Cewers, en av experterna i “Gift vid första ögonkastet“, menade att vår nya relation startade i “kallt vatten” för att sedan gradvis värmas upp. Det vanliga i en relation är nog att den startar i galen förälskelse och passion för att sedan “kylas ner”. Jag hade inga erfarenheter av att bygga den här typen av kärleksrelation – jag hade inga referenser till hur detta skulle gå till.

När jag specificerade min önskelista (och delvis kravlista) i intervjuerna med experterna inför teveprogrammet var jag väldigt tydlig med vad jag gillade och inte gillade.

Nu under resans gång inser jag att jag skulle kunna vara mycket mer flexibel med dessa “krav”, om jag känt passion. Med passion hade jag inte sett något hinder att åka kommunalt en halvtimme för att få träffa den jag älskar. Med passion hade jag kunnat se mellan fingrarna med att hon går ut på balkongen och röker.

Det är ju där i början av ett förhållande som jag ska vara som mest galen, kär och inte se några hinder alls, eller hur? Men mitt förhållande är “kallt vatten” och all flexibilitet blir ansträngningar utan glädje.

Passion är det som driver livet och även vårt arbete. Stora framsteg inom arbetet görs av de som har passion, de som anstränger sig extra bara för att de älskar sitt jobb – oftast de som är amatörer.

Enligt Wikipedia: “En amatör, av franska amateur (ursprungligen från latinets amator, “en som älskar”), är en person som ägnar sig åt en verksamhet av eget intresse utan att ha den som yrke – motsatsen till professionell.”

En fördel med amatörer i arbetslivet är att de inte skolats in i normen för det arbete de ska utföra, de kan tänka friare, är inte formade av gamla metoder och gamla kunskaper. Detta har bevisats vid flera tillfällen, ett är projektet InnoCentive där företag kan lägga ut “forskning” på vem som helst. Karim Lakhani, som är knuten till projektet, säger till Wired, “Vi har faktiskt sett att oddsen för att problemet löses ökar om personen inte har någon formell expertis inom området”.

Det är amatörerna som klarar att utföra det – älskarna! För att göra det lilla extra, oavsett situation, så krävs passion!

Ps. Nu sitter jag på tåget till Uppsala och det känns inte som en ansträngning över huvud taget

Varför älskar du mig? 

Jag gick helhjärtat in i experimentet Gift vid första ögonkastet, jag hade förtroende för experterna och för processen. Jag blev matchad med en fantastisk kvinna som jag skapade många härliga minnen med och vi har delat en helt unik erfarenhet.

Vårt förhållande började inte som något annat jag varit med om – det började med en vigsel och omedelbart samboende. Enbart det hade varit intensivt men till detta ska läggas kameror, intervjuer och både experter och produktionsteam som hejar på och stödjer.

När inspelningen tog slut startade vår riktiga relation. Hon bodde kvar hos mig i någon vecka och vi började titta på lägenheter så att vi kunde flytta ihop. Vardagslivet började ta plats och vår relation försökte forma sig efter den. Som i alla nya relationer fanns det utmaningar, konflikter och problem men vi hade en öppen och ärlig kommunikation, sa till varandra vad vi kände och redde ut det mesta.

När vi slapp kameror, yttre press och påverkan trodde jag att vi skulle hitta varandra på ett annat plan, men den yttre pressen fortsatte faktiskt. Produktionen var jätteglada över att vi sagt “Ja” och dom tyckte att vi hade “stjärnstatus”, gjorde oss så bra på bild och dom pratade om Kristallen-pris. Experterna var också förtjusta och det var svårt att inte ryckas med i allas glädje över vårt förhållande.

Allt kändes bra tills hon ställde mig en fråga som fick mig att börja fundera, som fick mig att vakna – Varför älskar du mig?

Det enda svar jag kom på var att jag älskade henne för att hon älskade mig. Det är i och för sig en av de finaste gåvor jag kan få, någon annans kärlek, men det räckte inte och någon gång innan jul så insåg jag att jag älskade henne av “fel” anledningar – jag hade hela tiden varit kär för någon annans skull, inte för min egen. Jag hade älskat för experterna, för produktionen och för kommande tevetittares skull. Den här insikten öppnade mina ögon men jag hade kvar hoppet om att hitta kärleken till min fru, den kärlek som var för min skull.

Jag var inställd på att fortsätta att söka kärleken till min fru men min tveksamhet smittade av sig och ett spännande experiment som startade plötsligt, oväntat och intensivt tog slut i samma anda. Ett giftermål i all hemlighet slutade i en ännu hemligare skilsmässa.

Av hela mitt hjärta hoppas jag att att min ex-fru hittar sin “perfect match” och att hon får allt det hon önskar sig och allt som hon är värd.

Tack för att du följt mig och min resa, tack för de här veckorna med “Gift vid första ögonkastet” och tack för en unik upplevelse och erfarenhet.

Ärlighet varar längst, eller?

Som jag berättat tidigare var min utgångspunkt i experimentet “Gift vid första ögonkastet” att vara helt ärlig och uppriktig gentemot produktionen och experterna. Detta för att de skulle ha ett så bra underlag som möjligt för att hitta en prefekt fru till mig. Jag var efter flera av samtalen med experterna helt övertygad om att de aldrig skulle hitta någon kvinna till mig eftersom jag benhårt höll fast vid mina önskemål och åsikter – jag ville inte kompromissa.

När det visar sig att ett av mina absoluta krav, rökfrihet, inte var uppfyllt blev jag förvånad men tänkte att detta var något som experterna hade tagit i beaktande. När veckorna går och rökningen inte avtar ökar min frustration och ilska mot experterna som så flagrant inte beaktat mitt krav. Hade dom matchat oss för att det inte fanns något bättre par? Var vi ett andrahandsval eller paret som skulle få konflikter och bli “bra teve”?

För mig var det viktigt att detta inte blev en konflikt med min fru. Detta var inte hennes fel, eller något som var fel med henne – detta var experternas fel, ett fel i matchningen.

I veckans avsnitt ställer jag Fredric Bohm mot väggen som ansvarig för denna miss, men det visade sig att missen kom från intervjuerna med min fru – hon hade inte varit helt ärlig i sina svar. Hon hade sagt att hon “feströkte” men sanningen är att hon röker även när det inte är fest. Nu är Fredric en vass psykolog och han hjälper oss att komma vidare och möta varandra trots det här problemet.

För att uppriktighet ska fungera måste alla parter vara lika ärliga i sitt uppsåt, om bara en part är helt uppriktig faller hela idén. Kan det vara så att det är därför vi inte alltid är ärliga, för att vi känner att det kanske inte är något värt?

Att min fru nu lovat att lägga ner rökningen betyder så mycket för mig och jag har lovat att göra allt hon ber mig om för att stötta henne. Det är dock viktigt för mig att det här är hennes beslut – att det är något som hon gör för sig och inte för mig. Därför har jag sagt att jag inte kommer att pressa på eller komma med gliringar om rökningen och jag hoppas på förnyad ärlighet.

När alla säger att det är perfekt

Har du varit med om att några gemensamma vänner sagt att “ni skulle passa jättebra ihop”, eller “varför är inte ni ett par”?  På så sätt har du kanske fått upp ögonen för en helt ny relation, en relation som du inte tidigare övervägt. Så är det med experimentet “Gift vid första ögonkastet“. Där har fyra trovärdiga och kunniga experter parat ihop mig med en, i deras ögon, perfekt kvinna. Redan från början är tanken att vi är ett prefekt par förankrad i mina tankar – att tro på något kan göra underverk. Jag både vill att de ska ha rätt och hör dom säga att dom har gjort rätt.

Jag vet redan efter några dagar att jag aldrig blivit ihop med min fru utan experternas “match making”. Men jag förstår varför de matchat oss med varandra och min tro på deras kunskap är orubbad – jag vill att hon ska vara “kvinnan i mitt liv” och med tro kan jag åstadkomma mycket.

En ordentlig tro på sig själv, sina egna idéer och förmågan att peppa sig själv är också nödvändiga förmågor för att lyckas som företagare.

Ett nystartat företag i USA har bara 35 procents chans att överleva i fem år, men studier har visat att över 80 procent av entreprenörerna bedömde chansen som minst 60 procent. Och en tredjedel ansåg sig vara 100 procent säkra på att lyckas. Är optimism en förutsättning för att bli entreprenör?

– En av fördelarna med att vara optimistisk är att det förstärker uthålligheten vid motgångar, säger nobelpristagaren och psykologiprofessorn Daniel Kahneman i sin bok “Thinking fast and slow”. De flesta entreprenörer ser världen som mer godartad än den egentligen är, sina förmågor som mer fördelaktiga än de verkligen är och de mål dom sätter upp som mer realistiska.

Vi lär idag ut entreprenörskap i skolorna men frågan som uppstår är då om man kan lära ut optimism? Jag ställer frågan till Kahneman.

– Läs Martin Seligmans bok om optimism (Learned Optimism), svarar Kahneman i ett mejl till mig, den beskriver hans arbete med att lära ut optimism.

Att vara entreprenör är att vara obotlig optimist och att kunna lyfta sig själv när alla andra trycker ner dig.

I mitt äktenskap har jag all utomstående hjälp och pepp man kan tänka sig och med min egen förmåga till självsuggestion och självpepp så tror jag uppriktigt på hela experimentet.

Att leva med en VJ

En kamera i mitt vardagsrum

Det kanske låter uppenbart men att vara med i en dokumentär innebär att mitt liv ska dokumenteras. Det betyder att en VJ (videojournalist) följer mig i dagliga situationer och att vi sitter ofta ner för att göra en synk, en sorts personlig intervju.

Veckorna av filmning innan själva bröllopet kändes helt naturliga och allt var spännande. Vi gjorde synkar, jag fick inblick i modern videoteknik (mitt första företag, för över 30 år sedan, var ett videoproduktionsbolag) och jag var oerhört spänd på vem de matchat mig med.

Att bära en mygga (liten mikrofon) i skjortknäppningen och en sändare i byxlinningen blir naturligt och jag tar snabbt till mig de olika momenten i filmandet. Jag märker snart att jag börjar styra upp olika filmsekvenser och kommer med förslag på vinklar och scener när vi ska filma. Jo, även en dokumentär består av flera scener och många av dessa är iscensatta, men inte för att göra något som är osant utan endast för att “verkligheten” ska bli dokumenterad.

Under själva bröllopet är nog första gången som jag verkligen tar in att detta är en teveproduktion. Hela huset är fullt av människor från produktionen, producenten ger order i headset, assistenter springer runt och fixar och bröllopsakten filmas av fem-sex kameror och rummet är varmt och ljust av alla lampor.

När jag och min nya fru åker på bröllopsresa är det fortfarande kul med teveproduktionen. Vi blir kungligt bemötta av alla, hotellet undrar om vi är filmstjärnor och folk på gatan tittar nyfiket när vår promenad genom Prag dokumenteras på film. Känslan är ny, kittlande och spännande.

När vi flyttat ihop och börjar landa så vill jag bara fokusera på att lära känna min fru, utforska var relationen kan ta vägen och jag börjar tröttna på hela “tevegrejen”. Vid något tillfälle är jag till och med så sur och tvär att jag knappt vill släppa in vår VJ i lägenheten för att filma det vi kommit överens om. Han ska vara med när vi går och lägger oss, när vi borstar tänderna och han får nyckel för att kunna smyga in tidigt på morgonen för att kunna dokumentera hur vi vaknar.

Det kan vara ganska jobbigt att leva med en VJ.

Jag och VJ William Johansson

Men jag inser så här i efterhand att en skicklig och rutinerad VJ är det som gör hela skillnaden. Efter att ha sett andra teveproduktioner med snarlika situationer så förstår jag att jag har varit lyckligt lottad.

Alla intervjuer är ett samspel mellan mig och journalisten. Mina svar blir bara så bra som frågorna ställs – jag har stor respekt vår VJ William och hans arbete. Tack för att du stod ut, var professionell och gjorde mig rättvisa.